Vårt budskap är det unika. Jesu Kristi budskap, ska jag kanske säga. Inte heller det har vi patent på. Men vi har ett särskilt ansvar. 1) För att det förkunnas. 2)För att det tolkas i kyrkans sammanhang, av bedjande människor, som söker Gud. 3)För att det levs, förkroppsligas, så att människor längtar efter att få del av det.
"Herre, öppna för oss!" kan mötas av Jesu ord: "Sannerligen, jag känner er inte." Det är risken som dagens evangelium talar om. Och slutsatsen blir: Håll er vakna!
Vilket ansvar bär vi som kristna för detta scenario, när det inträffar? I hur många kyrkor förkunnas idag evangeliet mot denna bakgrund - risken att gå förlorad? Hur kan man framhålla evighetsallvaret utan att människor upplever att kyrkan försöker "skrämma dem till tro"?
