Ytterligare reflektioner från Borås

Det var ett härligt präst- och diakonmöte i Borås. Bäst gillade jag gudstjänsterna: en otroligt vacker musikgudstjänst i Gustav Adolfs kyrka (med parentation över avlidna systrar och bröder i ämbetet) och en nattvardsgudstjänst i Caroli kyrka. Båda dessa leddes av biskopen och skönsjungande körer deltog.

Dessutom var jag väldigt glad över biskopens insats som helhet. Erik Aurelius är en god herde för hjorden. Han är mån om evangeliet, han strävar efter att hålla ihop stiftet, samtidigt som han vill låta olika röster komma till tals. Detta senare visar väl inte minst det faktum att han släppte fram mig och Carl Sjögren som respondenter på de två huvudföredragen. Ingen av oss är några "mainstream-människor" precis. Biskopen ser oss alla, förstod vi, som olika blommor på sin sommaräng. Olikheterna berikar, som alltid.

Allra gladast var jag nog över att kunna konstatera att stiftet har så många goda, seriösa präster. Jag hade en bild av Skara stift som slätstruket när jag kom tillbaka hit för tre år sedan. Gång på gång har jag fått revidera den bilden. Nu fann jag många att samtala med, många som tycktes ha en tro och en glöd och en ödmjukhet som gladde mig oerhört.

Det var inte bara det att de tackade för mina ord, som gjorde mig glad, utan det faktum att de visade mig tydligt att de hade en tydlig kärlek till Herren Kristus och att de bar på tankar och visioner för kyrkan idag. Det finns hopp - även för Skara stift.

Präst- och diakonmötet är nu historia. Nya kollegan är introducerad, kvinnolägret genomfört, jympaprogrammet klart och godkänt, lillasysters 40-års-dag firad med pompa och ståt. Det var augusti månad det. Nu får jag ta tag i nästa uppgift: utdelning av valinformation för Frimodig kyrka. I hallen står 16 000 valsedlar (minus några hundra som vi redan delat ut).

Jag säger som en grannfru hemma i Gullspång, där jag växte upp: "Vila får en göra i grava."